Inkallades finskan hustru Marit Mickels i
Tunsiöön. En flicka, Kerstin i Hälsiöö,
har påstått, att hustru Marit är en trollpacka.
Flickan är ej närvarande då hon är i
Medelpadda. Då hustru Marit ej ville bekänna inkallades
följande vittnen nämligen:
Pojken Månss i Åhlestadh vittnade,
att när han var i Joen Erssons gård i Åhlestadh,
så berättade en ängel för honom. Att
hustru Marit i Tunsiöön är i Blåkulla
tillsammans med sina döttrar Lars Olssons hustru Marit
och den ogifta dottern Karin som bor hemma i Tunsiöön.
Inkallades pojken Anders i Tunsiöön,
12 år, som visgossarna från Nordingrå pekade
ut att han hade djävulsmärket på sig. Detta
märke vittnade om att han varit i Blåkulla.
Pojkarna Månss och Erich i Åhlestadh
har ofta sett denne Anders i Blåkulla. Där sitter
han vid bordet med en svart karl som stryker honom på
huvudet. Samma vittnesmål kommer från flickan
Annika i Åhlestadh och från två pojkar från
Moo i samma socken.
Pojken Påul i Norum har också
ofta sett denne Anders i Tunsiöön i Blåkulla.
Där sitter han med den fule på bänken och
denne stryker honom på huvudet och säger att Anders
är en vacker gosse som ej kommer att erkänna något.
Anders ville ej erkänna något av
vad som sagts och vittnats mot honom.
Den 4 november 1674
Pojken Erich i Åhlestadh har helt nyligen sett hustru
Marit i Tunsjöön varje natt äta, dricka och
dansa i Blåkulla och hon ligger hos den fule under bordet
och står på knä inför Satan. Han har
också sett hennes son Anders sitta hos den fule till
bords och där stryker den fule honom på huvudet.
Hustru Marit i Tuhnsiöön nekar till
allt som sagts om henne och sade att det var bättre att
ta livet av sig än att erkänna något sådant
man är oskyldig till. Så sade hon åter att
hon tänkte ta sig av daga och blev med ens sovande. När
hon stacks med en nål vaknade hon till och sade: ”Tro
inte att jag är i Blåkulla”.
Läs
mer om häxprocesserna i Torsåker
Tillbaka